Jaha, då var man framme i huvudstaden. Här är allting sig likt fast ändå inte. Ingen Lisa här som lagar köttbullar, berättar spännande historier och ger mig pengar till taxi. Jag krånglade mig fram till Söder från Bromma flygplats. Satt bredvid några idioter på tunnelbanan som sågade Umeå och norrländska. Jag började fundera över om de visste vem jag var, oddsen var ju lite mystiska. I alla fall så vågade jag inte ta upp telefonen och ringa Johanna förrän idioterna hade klivit av. Pratar jag ens norrländska? Any way, nu måste jag passa på att njuta av min ledighet. Hejs!